Regressionsterapi T-L-T

Regression: När man gör en regression går man tillbaka till en tidigare erfarenhet, ofta i syfte att läka en traumatisk erfarenhet man bär med sig från en tidigare tidpunkt i livet. När vi använder oss av metoden regression, som betyder tillbakagång, så får vi kontakt med erfarenheter som inte alltid är fullt medvetna i vår vardag. Man kan göra regression för att förstå en viss känsloupplevelse eller ett problem man har. För att få mer förståelse för en viss situation eller lära känna sig själv bättre.

Under djupavslappning leds du tillbaka i tiden för att frilägga minnen, tankar, bilder eller känslor antingen i detta livet eller från ett tidigare liv. Man kan nu lösa upp spänningar och blockeringar som idag kan gestalta sig som kroppssjukdomar eller andra problem.

Många människor vill gå igenom en regression av ren nyfikenhet, men många kommer för att få hjälp att kunna se en orsak och kanske få en förklaring till varför en reaktion eller rädsla uppstår inför vissa situationer. Olika tillstånd av värk i kroppen är också en vanlig anledning. Bakom smärtan i kroppen ligger en känsla. Genom att känna känslan fullt ut och genomleva den, kan smärtan i kroppen frigöras och försvinna.

Du kan t.ex. under en eller flera regressioner bli medveten om och ett mönster du har haft med dig under ett eller flera liv, och som nu hindrar eller påverkar dig på ett negativt sätt. Att bli medveten om det kan hjälpa dig och ge dig en möjlighet att nu förändra och bryta detta för att komma vidare

Genom att gå tillbaka och återuppleva ett eller flera tidigare liv får man en djup insikt om att man verkligen levt tidigare liv och rädslan för döden brukar ofta minska.

Så här kan en tidigare liv session se ut. Efter att ha försatt dig i ett avslappnat tillstånd kommer jag att be dig berätta några minnen från ditt nuvarande liv.

Det blir lätt för dig att göra det eftersom det knappast går en dag utan att du berättar för någon om gamla minnen om lärare, arbetsgivare, kolleger och lumpen m.m.

Efter att ha berättat ett minne eller två kommer du att röra dig bakåt från de minnena genom födelsen till minnen från tiden innan du föddes och till ett tidigare liv du levt.

Vet att allt du upplevt finns arkiverat i ditt minne. Vi människor har dock olika sätt att arkivera våra minnen men i stort sätt gör vi det på tre olika sätt.

1. Omkring 70 % av befolkningen spelar in, arkiverar och återkallar minnen visuellt, dvs. de ser dem för sin inre syn. De är primärt visuella.

2. Den andra gruppen är primärt auditiv i sitt tillvägagångssätt. När de tycker någon är värd att lyssnas till vänder de typisk bort blicken för att inte synen ska störa hörselintrycken. En visuellt lagd berättare kan tolka detta som om hans sällskap inte är intresserad av berättelsen när det i själva verket är precis tvärtom.

3. Den tredje stora gruppen tenderar att vara mer känslo-orienterade. Deras primära metod att lagra intryck är kinestetisk. De uttrycker sig ofta som om de anar mer än ser något. Ett typiskt uttalande från en kinestetisk person som berättar ett tidigare-liv minne kan låta ungefär så här: ”Det känns som om jag går på en kullerstensgata och att jag är på väg mot en affär där borta. Det känns som om det skulle kunna vara min affär.”

Förutom våra primära metoder att spela in, arkivera och återkalla minnen har vi oftast också sekundära metoder. En auditiv person kanske kompletterar arkiveringen med visuella inslag. När vi processar information från ett tidigare-liv kan vi alltså se-se eller känn-se eller ana-se.

Den första gången, eller första gångerna kan upplevelserna kännas overkliga som om man bara hittar på alltihop för ha något att komma med. Oroa dig inte för det eftersom det är precis så alla känner det.

Knepet är att bli involverad i det som händer och inte bara vara som en yttre betraktare. Ju fortare du involverar dig desto bättre. När intryck kommer från vårt inre måste de ju komma genom våra inre sinnen och det gör fantasier också.

Det finns alltså inget sätt du egentligen kan skilja ett tidigare-liv minne från en fantasi så det är lika bra att du släpper den tanken från början för att förhindra att du sätter krokben för dig själv.

Senare när du blivit mer van kommer du i likhet med alla andra kunna lägga undan ditt analyserande och inse att om du verkligen skulle hitta på en rövarhistoria så skulle det säkerligen inte bli den som du nyss upplevt i ett tidigare liv.

När du tillåter berättelsen att berätta sig självt genom dig kommer du att uppleva ett flöde av information från det förflutna som kommer att fascinera dig.

Vi kan alltså mer eller mindre bestämma hur involverad vi vill vara i berättelsen. Vill du sitta här med slutna ögon och låta 80 % av ditt medvetande vara upptaget med tankar på hur du sitter här i min terapistol i min mottagning och lyssnar på varje bil som kör förbi och bara vara 20 % involverad i dina inre upplevelser kan du naturligtvis göra det. Men då undanhåller du dig mycket av det goda en tidigare-liv-session kan föra med sig.

Om du istället ökar den inre medvetenheten till 40 % börjar vi komma någonstans. När förhållandet inre och yttre medvetenhet börjar närma sig 60/40 eller i bästa fall, 80/20 kan mycket gott göras.

Jag vet att du kan komma till de nivåerna och det är därför jag berättar det här för dig så att du kan släppa taget och bara låta berättelsen berätta sig själv. Forts.....